….(om man kommer fram)

Ja det har väl varit lika mycket otur som underbart den här resan… eller varit, den håller ju fortfarande på.

Blev av med plånboken på ett hostel i Perth, vände upp & ner på hela rummet för att verkligen försäkra mig om att den var borta.
Denna gång tog jag det lugnt för en gång skull, utan att bryta ihop i panik och dra kommentarer som ”Var fasen är min plånbok?? Ae det är någon som har snott den”
En ganska vanlig replik i mitt liv om mina föräldrar får säga sitt & jag kan väl inte annat än att hålla med.
När man väl insåg att den verkligen inte fanns var det dags att spärra alla kort & när man väl hade gjort det så låg den mitt på golvet, självklart!
Antingen var det ett spöke, eller så var det någon i rummet som tog den & la tillbaka den lite snyggt pga dåligt samvete & inte klarade av mina dömmande mördarblickar.

Med spärrade kreditkort kommer man inte långt ska sägas, särskilt inte när man ska boka flygbiljetter & betala saker..
Idag är en sån dag då jag hoppas att Gud är med mig, oavsett om jag tror på honom eller inte.
Om han är med mig så befinner jag mig i Filippinerna ikväll om inte, så vetifasen. Det är sånt som märks, ”allting löser sig”. Tur att gatorna är rena här i Singapore i allafall om man nu skulle råka hamna där..
För de som inte vet så är det förbjudet att tugga tuggummi här och slänga fimpar på marken, kan bli skyhöga böter på det!

Så idag skiljs jag & Maddis åt, sorligt men sant. Men det bästa är att vi ses snart igen, Ockelbo eller Linkan, inte lika exotiskt som andra sidan jorden men inte fel det heller!

Håller tummarna för att jag landar i Manila ikväll & att jag får träffa Hannah ikväll som jag ska övernatta hos, vissa bor ju till och med på Filippinerna, lite småavis.
Har jag lite mer flyt så befinner jag mig i Boracay imorgon med Fritte & Julle som glassar runt där just nu, saknade brudar som jag skulle kunna få döda för att verkligen få träffa imorgon.

Pepp & depp dag på olika sätt men nu är det dags att försöka stänga igen min väska som kommer få ta lite stryk för att gå igen!
Sen försöka ta sig ner för stuptrappan ner till gatan för att grabba en taxi till flygplatsen.
Idag ska jag även för första gången i mitt 22 åriga liv flyga ensam… kan ju bara gå bra det här känner jag.

Update från Filippinerna eller någon glömd sidogata i Singapore kommer inom kort.

Då var packningen igång… en av packningarna så att säga. Allt som ska med från pappa till mamma har nu packats ner i min stora feta rosa resväska, känns sådär att jag måste packa upp det igen för att sen få ner det i en ryggsäck när jag kommer till mamma.
Trodde aldrig att jag skulle packa för 1 år (vem vet om det blir kortare eller längre…) i en ryggsäck?!
Har alltid sagt att max 3-veckors räcker för mig & att jag inte är intresserad av att åka bort en längre tid, men vad man kan ändra sig.
Det här kommer bli så jävla kul & så bra, jag känner på mig det. Jag ska göra mitt bästa för att alla nära & kära kan få hänga med så bra som möjligt på den här resan genom att blogga så mycket som jag har tid & möjlighet för det samt att ha mängder med bilder & spela in videos.

De som känner mig vet ju att det brukar hända mig det ena och det andra, roliga & konstiga grejer och jag är ju inte den som är den och håller mig för det själv, så jag hoppas att dela med mig av mycket glädje även fastän att jag befinner mig på andra sidan jorden.

Dags att fixa sig i ordning för ett besök till banken, därefter träffa min efterlängtade Nikki & efter det kvalitetstids-dejt nr 2 med min bästa pingla Louie.

Onsdag kväll… var tog dagen vägen?! Dagen bara sprang förbi! Den här dagen hade gärna kunnat gå en aning långsammare för det var ju dags för min sista dag på jobbet.
På 1,5 år har jag nu sagt ”hejdå” två gånger till samma jobb, jag hade i alla fall turen som fick komma tillbaka till de bästa kollegorna i hela världen, i annat fall kan det ju vara ganska kört när man ger sig vidare på nya äventyr..

När jag skulle säga ”hejdå” till mitt jobb i Norge så gick jag där ifrån med mascara kladdat i hela ansiktet, den här gången gick jag med ett leende.
Det var inte det att det var jobbigare att lämna jobbet i Norge, men den gången kändes det verkligen att jag var på väg någon annanstans för gott… den här gången gör det inte det.
Det känns inte som att jag ska åka, möjligtvis på en weekend eller liknande men inte längre tid än så..
Så mina tårar kommer väl någon dag när jag är åt helvete trött på min tunga ryggsäck eller då jag har stött på en orm och en och annan spindel i hemmet i Aus.. Eller när jag & Elin har fått för oss att genomföra ett ”Farm-jobb”..

Torsdag imorgon & då är det kvalitetstid med hjärtevänner som gäller!!

Love is in the aiiiiiiiiiir!
Efter två dagars letande hittade jag en enda macbook air kvar i hela linkan och den blev min ska ni veta, bara min!
Så nu är dom helt slut & jag snodde åt mig den sista, känns bra.
Har redan lärt mig det ena & det andra, vilket säkert är ingenting mot alla vana mac-ägare.. men jag kan ju redan säga såhär, jag förstår vad folk menar när de säger att de inte vill ha en PC igen..

Har bestämt att Elin får lära upp mig lite när vi har lite tid att döda på våra resestopp & mellanlandningar.
Bloggen kommer som sagt upp sen när vi har fixat design & lite, just nu är vår header en ryamatta… inte så vidare sexigt.

Kom fram häromdagen att jag varit ledig 2 veckor på 1,5 år och det börjar kännas nu… lite ledighet är precis vad jag behöver.
Spenderade gårdagen hos mormor & bosse, älskar att komma ut på landet ibland och vara lite ociviliserad. Mobilens täckning dör ju direkt när man kommer in i Staverö-trakterna..

Nu blir det leka vidare ett tag till & somna skapligt, imorgon blir en bra men små-jobbig dag..

Dagen började bra men dåligt kan man säga…
Händer typ aldrig att jag försover mig eller ställer om kl, men det gjorde jag tydligen den här morgonen då jag hade ett viktigt besök på sjukan.
Men som tur var så fick jag ett meddelande på facebook som väckte mig i sista sekund, så det var bara slänga på sig kläderna och springa till bussen lite halvdan, eller heldan faktiskt.
Med oduschat hår, kläder från igår & ett osminkat ansikte kände jag mig lite halvt som Bridget Jones, eller helt enkelt mig själv. Jag & Bridget går nog ibland att jämföras som lika faktiskt..

Ett besök som till slut ledde till ett recept med antibiotika & en smäll på käften.. dvs, ”DU FÅR ABSOLUT INTE DRICKA ALKOHOL PÅ EN VECKA..”
Ser ut att bli nyktert för mig på mina två planerade ”vi-ses-snart-igen” kvällar med mina bruds, tur att man kan ha kul utan alkohol, men det hade givetvis varit roligare med… Vi får se, kanske slinker ner en & annan klunk ändå.. smaka måste man ju få?

Trots det tråkiga beskedet gav jag mig i väg med ett leende på läpparna till Frida, svängde förbi Ronaldos för lite nybakat & njöt av den sista frullen med min Fritte på bra länge.
Blev att pricka av lite på to do- listan & sen leta efter en Macbook vs Ipad över halva stan/tornby men ser ut att få vänta ett tag till… PANIK.

Nu blir det fortsätta njuta av sitt sista besök hemma hos Mormor & Bosse på vischan, för här lär det inte hängas på ett bra  tag! Mycket ”sista” nu och det känns omtumlande..
Men det är ju det här jag vill framöver, så det är sånt som måste tas.. Imorgon är det exakt 1 vecka kvar, WOOP WOOP!!

Oj oj oj, 10 dagar kvar ser jag på min lilla nedräknings-app på mobilen.
Har fortfarande inte riktigt fattat, även fast Elin kom med ryggsäckarna igår (nej jag ska inte ha två, ska bara se vilken som får plats med flest klackskor..typ.)

Det enda sättet som faktiskt känns att man ska iväg på, det är den där separationsångesten..
Fick tårar i ögonen idag på jobbet när Sofia undrade hur hon nu skulle klara sig utan sin lillasyster och vem som nu skulle släppa alla roliga kommentarer.. ?
Var tvungen gå lite avsides, plocka lite för mig själv och bara låta alla fina ord jag har fått höra på sista tiden sjunka ner in i hjärtat och hålla tillbaka tårarna.
Jag älskar fasen mitt jobb och den största anledningen till det är de som jobbar där, har sen dag 1 aldrig tyckt att det varit jobbigt eller tråkigt att gå till jobbet pga de fantastiska kollegor jag faktiskt har.
Lyxen är den att man också har fått jobba på samma jobb som flera av sina närmsta vänner, det är inte alla som får det och det är jag sjukt tacksam över.

Kan inte riktigt fatta att idag var det mitt näst sista arbetspass då jag förmodligen kommer ta helt ledigt från och med tisdag för att kunna umgås med alla jag vill umgås med & för att fixa det sista som behövs fixa!

Nu är det farligt nära…

2013-01-01… vad konstigt det känns? Det känns som ett nytt år när man kollar på siffrorna, men annars inte..
I morse vaknade jag upp ur en hemsk dröm. En dröm där jag blev knivhuggen, hoppade från en balkong och blev dödad?
Såna drömmar hör inte till vanligheten som tur är, det kändes ju som en fantastisk start på året…
Annars vaknade jag rätt så utvilad även om jag fortfarande var sjukt trött & utan fylleångest!

Hade en fantastisk mysig kväll med Louie och Sofia, mina storasystrar jag aldrig fick. De håller koll på en när man inte själv gör det, precis vad jag kan behöva då & då!
Mycket skratt, god mat, efterrätt, champange på balkongen & tomtebloss!
Kvällen blev ganska ung för min del, men det gjorde ingenting, det var en nöjd & lycklig tjej som åkte återvände hem till Malmslätt.

För att summera 2012 lite kort så kommer det gå under rubriken:
”Året då jag lärde känna och älska mig själv.”
Kan ha varit ett av de viktigaste åren för mitt ”jag” & det är det jag speciellt kommer lägga på minnet.
Tänk att det skulle ta 21 år, nästan 22.. men bättre sent än aldrig som man brukar säga!

Andra positiva händelser:
- Sa upp mig från Kappahl i Oslo.
- Avicii med Julie.
- 17:e Maj i Oslo.
- Miami med Sara.
- Började på Kappahl i Linköping igen.
- Träffade ännu en bästa vän för livet, Louise.
- Spårade kryssningar med Louise.
- En nyfunnen fantastisk vän, Elin.
- Bokade mitt kanske livs bästa resa till Australien.

Det blev inte så många resor som jag hade hoppats på 2012 men det kommer det desto mer bli mer av det här året.
Det blev även mindre kärlek än vad jag det hoppats på det här året också, men eftersom jag tror att allt händer av en anledning så var det så det skulle vara just då & nu.
Tror 2012 kommer vara ett år som inte kommer vara det skarpaste och mest minnesvärda året i mitt huvud, men de speciella händelserna kommer såklart hänga med annars lämnar jag gärna 2012 som ett minne blott.

När jag lämnar Linköping den 16:e Januari så kommer jag lämna all skit som finns kvar bakom mig, den ska inte med mig någonstans.
Däremot svider det så himla dant i mitt hjärta av att lämna alla underbara vänner & familj, jag kan inte se det nu som en bra lärodom att vara ifrån dom. Men det kanske det är.. det är sånt som kommer märkas sen, men allt ont för ju alltid med sig något bra.
Det jag får tänka på är ju att jag en dag kommer hem igen och får träffa alla hjärtan igen & den dagen kommer bli helt fantastisk.

2013 ska bli mitt år, det är mitt enda nyårslöfte & det ska jag verkligen se till att hålla!

Ja, här ligger jag med ”grundansikte” som killarna brukade kalla oss tjejer för i skolan när vi körde med utan mascara & mjukisdress- perioden. Var de det som var fjortisperioden? För isåfall har jag faktiskt varit fjortis..

Har legat i sängen inprincip hela dagen och jag kan säga att det var guld värt att för en gångs skull inte ställa kl på en tidig siffra. Oavsett om jag är ledig så ställer jag ju kl på 8 för att jag är så tantig av mig så att jag tycker att äta frukost framför nyhetsmorgon under en filt kan vara det mysigaste på hela dagen.
Idag bidde det ingen nyhetsmorgon, den dagen tar vi morgon istället.
Då ska det jobbas på mellandagsrean i slit & panik.
Tur att man börjar 9, då har man en anledning till att inte släpa sig ut på ågatan idag.. Tror jag har hållt mig borta från festandet i 1,5 månad nu, himla skönt.

Fest tar vi vid nyår istället… Ikväll ska det mysas med Sandra! Laga middag & slappa framför soffan, tur att man har en vän som också väljer att stanna hemma denna kväll!

Efter ett paketspelsrace (som jag inte hade turen med mig denna gång heller)  med pappa-släkten där kommentarer som ”kör för fasen, det är väl inte Schack vi spelar!” och ”Nästa gång tycker jag vi kör paketspelet ENDAST med en massa lotter” och efter att ha proppat i sig flera omgångar med julmat & gröt x 2, julgodis & jag vet inte vad så blev jag äntligen upphämtad av Louise.

Vi brummade hem till hennes mysiga lägenhet i stan, mumsade på gröt nr 3 provade den här gången något nytt med att lägga en dumle i gröten, succé kan jag lova! och bytte även vi presenter.
Presenterna jag fick vara såna saker som hon lagt märke till att jag vill ha och det om något blir man ju så himla glad över.
Jag är så dåligt på sånt själv, kan väl ha och göra med att jag är rätt glömsk av mig…

När kl blev 22.30 traskade vi bort till domkyrkan, JA vi gick på midnattsmässa…
Första gången för båda och vi ångrade inte en sekund att vi gick dit.
Så himla härlig känsla att bara sitta där, höra människor sjunga, stämningen & just där & då fick man den där julkänslan man hade försökt få tag på ett bra tag.

Kände oss dock lite barnsliga när vi fick hålla tillbaka asgarven som dök upp emellanåt pga vår dåliga & gemensamma humor, men det är ju vi det. Bella & Louie.

”Jävlar vad kallt det var på bänken här… känn!”
”Ja fyfan…!”

Ett tecken på att vi ska hålla oss borta från kyrkan..

Börjar få stark separationsångest nu..
Kvällen kunde inte slutat bättre, tack mitt L.

Som jag fasat så mycket för denna julafton och nu är den (äntligen) över.
Till förväntan blev det en mycket, mycket bättre julafton än vad jag tänkt mig.
Som skiljsmässorbarn är inte julafton den optimala dagen på hela året som den kunde ha varit och faktiskt har varit för min del back in the days.

Nej, utan denna dag handlar mycket om ångest. Bara den där grejen med att hoppa vidare ifrån ett ställe till det andra är faktiskt ganska jobbig. För i bakhuvudet sitter tanken ”Tänk om vi hade varit en familj”.
En familj, då menar jag kärnfamilj. Med mamma, pappa, sina syskon & mor & far- föräldrarna.
Nu är vi inte det och det är bara acceptera fakta.

Jag har under flera års tid ”hållt minen” försökt låtsas som att allt är bra, men mått dåligt innerst inne vid varje julafton.
Man har sett besvikelse, fått fira med vissa man inte har viljat fira med och jag har till och med tagit avstånd från att fira med vissa för att jag trodde att det gjorde saken bättre, det gjorde det inte.
I år bestämde jag mig för att göra julafton till den dagen jag ville att den skulle bli, en BRA julafton helt enkelt och med bara den inställningen så lyckades jag.
Det behövs inte en kärnfamilj för att fira en ”riktig” julafton, jag har insett det nu & det är en av de skönaste känslorna på länge.

Jag bryr mig inte längre om presenter, det är ju inte i dem värdet ligger. Även om jag fick många fina som jag blev otroligt glad över så är ändå att umgås och skratta med dem som faktiskt betyder mest av allt i hela världen för en mer än tillräckligt.
Som min bästa vän Louise sa, familj är inte bara ens familje & -släktvänner, utan familj är dem som man älskar & mår bra av att vara med. Det är så sant som det är sagt, man behöver inte ha blodsliga band för få kalla varandra för familj.